göra om och göra rätt
Jag har ett stort behov av att få känna mig fri, att få göra som jag vill och inte vara bunden eller beroende av någon eller något, ändå gör jag ingenting annat än att binda mig. Ordentligt. Snurra in mig, linda. Frela varv. Knutar. Förlora hela mig själv.
Tillslut kvävs jag. Det känns som att jag tynar bort, allt blir svart och jag går under en tid. Gråter mig igenom en dag eller två, sen uppstår jag. Som något nytt. Fritt. Någon annanstans.
Kanske borde jag då inte göra om samma misstag? Ändå är det de jag är bäst på. Göra om och göra fel. Dyka ner till botten och försöka nå något jag vet är omöjligt. Jag kan inte hålla andan så länge. Jag är beroende av syret mer än någonsin när jag inte ens kommit halva vägen. Varför hinner jag aldrig tillbaka till ytan innan jag drunknar? Efter solsken kommer regn. Jag önskar jag kunde inse att det finns intressanta saker att hitta på land också. Ändå ska jag alltid ge mig på det ka inte kan hantera. klarar av. Det som bryter ner mig, förgör mig, kastar bort mig, totalt.
Jag hatar rutin, jag hatar mönster, symetri. Egentligen, innerst inne. Ändå är jag där. I allt underbara kaos står det där som en skugga i garderoben och väntar på rätt tillfälle. Fel tillfälle. Alltid fel.
Alltid lyckas jag hitta en trasig själ jag så gärna vill lappa ihop. Jag går med hjärtat i handen och ger det rakt ut till ett par ledsna ögon. Jag är sån. Känsligast på jorden. Men jag lyckas också. Jag lyckas laga någonting ibland, då och då. Allt är inte bortkastat. Men allt är inte bra.
Jag är kräsen. Fruktansvärt. Ingenting får vara perfekt. tallriksmodellen äter upp mig innifrån. Jag vill borsta håret med en gaffel emellanåt, jag behöver det. Inte för hårets skull. Utan för hjärtats.
En spegelbild blir aldrig den samma i krossat glas. Men jag har heller aldrig varit så jävla hjärtlig och lycklig förr som nu. Trots spillror, trasor, fransar. När ska jag lära mig att laga mig själv? Spelar det någon roll..? Kanske allt, kanske inget. Jag får vara hur djup som helst. galen. Plocka stenar och prata med Joakim. Om jag vill. Bestämma själv. Det är huvudsaken. Ni kan tycka att jag skiter och jag kan skita i vad ni tycker.. Någon gång hittar jag rätt.
Stavfel och särskrivning gör ingenting. Jag vaknar upp på morgonen och är så jävla genomlycklig att jag blev jag.
