Jag har frihet i blicken, precis som du

 


Man kan dansa fast hjärtat gråter

När jag börjar måla vet jag aldrig vad det kommer att bli. Mina händer går av sej själva och hjärnan är näst intill bortkopplad, det bara blir, och det blir nästan alltid en fjäril. Men jag tycker om fjärilar. Kanske faller det sej naturligt att jag inte har kontroll över det jag målar, eftersom inte heller det som får mej att måla är kontrollerat. Du håller i trådarna och jag är din marjonett. Ibland undrar jag om du någonsin kommer att släppa mej fri igen..

 

 


RSS 2.0