En Jesus-grej
Jag vågar släppa nu. Helt sjukt, för det har gått så lång tid. Men ärligt talat så trodde jag det aldrig att jag skulle klara det, och det har jag inte heller men jag är en god bit påväg.
Hur kunde alla bara missa honom? Det krävdes många gråa hårstrån och jätte mycket tålamod och lyhördhet, men nu efter allt så är det världens vackraste människa. Det var värt varje minut! Jag är helt tokig över mina misstag och jag lovar Gud att aldrig göra om dem!
Jag vågar äntligen inse hur lycklig och uppskattad jag verkligen är och hur bra jag har det. Är jag verkligen värd allt detta? :
