hat

Vi hör verkligen inte ihop, min vänstra njure och jag.
Vi bråkar jämt med varandra, stretar mot, påväg åt varsitt håll, oense. Det har alltid varit så. Ett stort jävla missförstånd. Hur fan hamnade vi ihop? Inte får vi skiljas åt heller, trots att vi hatar varandra. Är så trött. Säkert tröttare än njuren..

Liten men tuff, du får mig verkligen urform och jag hatar dig. Hatar. Starkt ord. Men det kommer verkligen djupt inifrån hjärtat.


Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag som ser)

URL/Din bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0