urform
Åkte till britt och prata lite skit efter skolan idag, pratade om livet. Mitt liv. Hon är verkligen bra Britt. Bra på att vara ärlig, sparka mig i rätt riktning. Ta ner mig på jorden. Öpnna mig, rensa mig. Få mig att inse mina styrkor och brister.
Men det är en sorglig dag idag. Det är något jag tar förväl av. Något jag inte vill släppa egentligen. Något jag måste släppa. Sätta en punkt och gå åt ett annat håll. Jag måste inse att jag är färdig ibland och jag brukar vara bra på det, men i detta fallet är det så speciellt och svårt. Allt är inte lika självklart, inte riktat från två håll som det brukar vara. Det är jag som sitter med beslutet, och jag vet att om jag ger mig in i leken kommer det att sluta illa. Bli överarbetat.
Jag åkte och solade, åkte vidare till någonstans, ingenstans. Satte mig och tog en cigarett. Lyssnade på lena ph och sjöng, tog förväl, kände hur jag inte kunde få fram en ända tår.
Nu åker alla penslar fram, alla färger, all ångest, alla tårar, allt ska fram och allt ska ut. Jag förvandlar all kännslig skit inom mig till ännu en tavla.
Sen känner jag mig tom och Fri
