Någon dag kanske jag kör över dej här utanför..
Sitter här ensam med mina färger, min ångest, mina tårar, min alldeles egna smärta. Med din skit som stämplat mej så hårt. Sitter här med min tavla. 20x30cm. 20x30cm täckt med ångest. Flera lager, komprimerat, kvadratiskt, kallt och gränslöst.
Målar så jag får kramp. Den enda jag aldrig kunnat lita på är den jag bär med mej hela tiden. Hjärnan har redan bestämt. Hjärtat har bestämt. Lurar mej, argumenterar omkull mej. Vilse. Magen vet. Själen skriker. Ögonen svettas, kinderna bränner, benen domnar och mina läppar smakar sallt.
Vem försöker jag lura? Snälla sluta bråka.
Kommentarer
Trackback
