Galla
Sitter ensam och längtar. Jag är ledsen och allt jag vill ha är dött, allt jag behöver är iväg och kommer inte komma tillbaka i gott skick. Ingenting är som det var. Det är lustigt hur fort livet kan falla som ett domino från alla håll. Än mer fantastiskt hur det från det mörkaste svarta hål går att urskilja ljus som bara expanderar för varje dag. Ljus och kärlek.
Jag kan se på honom i timmar, översköljas av skuldkänslor. Tänk vad galla jag spytt under alla (6) år! Inte alltid helt oförtjänt. Jag som trodde jag visste precis. Dömde och undvek. Jag fattade ingenting. Noll. Det jag trodde, fanns inte. Det jag visste, var skevt och falskt och det som var, var trasigt men så äkta. Jag tror aldrig jag haft mer fel om någon.. Jag visste att det fanns en mur. Men att den var så stor, tjock och tung hade jag ingen aning om.
