Det tredje könet
Några kollegor sa till mej på jobbet: "vad skönt att vi har Anna, henne kan vi fråga om saker och få svar på och förklarat för oss hur hon där hemma egentligen tänker"
Jag arbetar enbart med män, det finns en kvinna, men hon går i pension till vintern. Jag blir lika glad varje gång de säger att de får ut något av att lätta sitt hjärta för mej. Samtidigt fick detta mej att tänka, och faktiskt bli en aning ledsen och förtvivlad.
Det finns män i alla åldrar, alla grupper, alla stilar, ändå har jag INGEN att fråga, inte någon förstår eller ens vet vad jag pratar om när jag vill ha svar på hur "han där hemma" tänker.. Jag brukar få till svar att jag hittat en väldigt väldigt speciell kille, som har sina tankar långt bort från vad majoriteten av andra män har. Jag vågar inte fråga en kvinna heller.. Kanske för att jag tror att jag borde sitta inne på den kvinnliga sidan själv.
Ibland önskar jag att min man hade den manliga skämt hjärnan man får upp på Google. Om det ens är en skämt hjärna..
