Anna Sahlström

Livet leker verkligen med mig just nu. playar mig. Det är underbart, på alla sätt<3

Hittade ett kvarglömt foto i en låda. Blev jävligt arg. Tänkte först elda upp det, elda upp dig. Men ångrade mig. Du har rätt till ett bra liv. Till lycka. Men inte i närheten av mig. Så jag la det i ett kuvär, gick till ICA och la det på brevlådan och skrev "Till Nordpolen" i adressfältet.

 

Nu är det färdigrensat och färdigstädat. Överallt. Det känns bra. Fritt

 

 

 

Åkte till britt och prata lite skit efter skolan idag, pratade om livet. Mitt liv. Hon är verkligen bra Britt. Bra på att vara ärlig, sparka mig i rätt riktning. Ta ner mig på jorden. Öpnna mig, rensa mig. Få mig att inse mina styrkor och brister.

 

Men det är en sorglig dag idag. Det är något jag tar förväl av. Något jag inte vill släppa egentligen. Något jag måste släppa. Sätta en punkt och gå åt ett annat håll. Jag måste inse att jag är färdig ibland och jag brukar vara bra på det, men i detta fallet är det så speciellt och svårt. Allt är inte lika självklart, inte riktat från två håll som det brukar vara. Det är jag som sitter med beslutet, och jag vet att om jag ger mig in i leken kommer det att sluta illa. Bli överarbetat.

 

Jag åkte och solade, åkte vidare till någonstans, ingenstans. Satte mig och tog en cigarett.  Lyssnade på lena ph och sjöng, tog förväl, kände hur jag inte kunde få fram en ända tår.

 

Nu åker alla penslar fram, alla färger, all ångest, alla tårar, allt ska fram och allt ska ut. Jag förvandlar all kännslig skit inom mig till ännu en tavla.

Sen känner jag mig tom och Fri

 

 

Jag har ett stort behov av att få känna mig fri, att få göra som jag vill och inte vara bunden eller beroende av någon eller något, ändå gör jag ingenting annat än att binda mig. Ordentligt. Snurra in mig, linda. Frela varv. Knutar. Förlora hela mig själv.

 

Tillslut kvävs jag. Det känns som att jag tynar bort, allt blir svart och jag går under en tid. Gråter mig igenom en dag eller två, sen uppstår jag.  Som något nytt. Fritt. Någon annanstans.

 

Kanske borde jag då inte göra om samma misstag? Ändå är det de jag är bäst på. Göra om och göra fel. Dyka ner till botten och försöka nå något jag vet är omöjligt. Jag kan inte hålla andan så länge. Jag är beroende av syret mer än någonsin när jag inte ens kommit halva vägen. Varför hinner jag aldrig tillbaka till ytan innan  jag drunknar? Efter solsken kommer regn. Jag önskar jag kunde inse att det finns intressanta saker att hitta på land också. Ändå ska jag alltid ge mig på det ka inte kan hantera. klarar av. Det som bryter ner mig, förgör mig, kastar bort mig, totalt.

 

Jag hatar rutin, jag hatar mönster, symetri. Egentligen, innerst inne. Ändå är jag där. I allt underbara kaos står det där som en skugga i garderoben och väntar på rätt tillfälle. Fel tillfälle. Alltid fel.

 

Alltid lyckas jag hitta en trasig själ jag så gärna vill lappa ihop. Jag går med hjärtat i handen och ger det rakt ut till ett par ledsna ögon. Jag är sån. Känsligast på jorden. Men jag lyckas också. Jag lyckas laga någonting ibland, då och då. Allt är inte bortkastat. Men allt är inte bra.

 

Jag är kräsen. Fruktansvärt. Ingenting får vara perfekt. tallriksmodellen äter upp mig innifrån. Jag vill borsta håret med en gaffel emellanåt, jag behöver det. Inte för hårets skull. Utan för hjärtats.

 

En spegelbild blir aldrig den samma i krossat glas. Men jag har heller aldrig varit så jävla hjärtlig och lycklig förr som nu. Trots spillror, trasor, fransar. När ska jag lära mig att laga mig själv? Spelar det någon roll..? Kanske allt, kanske inget. Jag får vara hur djup som helst. galen. Plocka stenar och prata med Joakim. Om jag vill. Bestämma själv. Det är huvudsaken. Ni kan tycka att jag skiter och jag kan skita i vad ni tycker.. Någon gång hittar jag rätt.

 

Stavfel och särskrivning gör ingenting. Jag vaknar upp på morgonen och är så jävla genomlycklig att jag blev jag.

 

 

 

 

 

 

 

Jag , Beppe, hans bror med sin tjej skulle gå på bio idag . Jag var hur kissenödig som helst. Ni vet så där mycket så man inte riktigt vet var man ska ta vägen.. Hursomhelst jag får tag i en toalett. Och kämpar förjäves med att försöka låsa om mig innan jag sätter mig, men det går lixom inte riktigt som det borde, någonting är fel på det där jävla låset, och ska det krångla länge till komemr jag att tillslut kissa på mig!  

Jag är så insatt i hur låset egentligen ska fungera, så jag märker inte när en skitsnygg kille öppnar dörren. Han går liksom med huvudet före på något vis. Så när jag väl upptäcker hans huvud är han radan inne halvvägs med det in på toan. Jag får panik och bara smäller igen dörren av ren reflex med en superkraft utan dess like. Men gess what ? Någonting stoppar mig, dörren går inte igen . Jag inser plötsligt att hans huvud är i vägen . hanstår där helt groggy mellan dörren och dörrkarmen och man kan nästan urskilja alla stjärnor som cirkulerar över hans huvud.  Jag som fortfarande är panikslagen förstår inte riktigt vad det är jag har gjort. Utan puttar istället ut hans huvud och smällerr igen dörren ännu hårdare.

När chocken lagt sig och jag börjar inse att jag kanske skadat någon ikväll. Går jag ut , OBSERVERA .Jag har inte hunnit att kissa. Jag går ut från toan och killen är borta, och jag hör ett flämtande ljud från dörren bredvid. DET ÄR HAN . Jag smider medans gärnet är varmt och skyndar ut ur bion och småspringer till buffalo och kissar istället.

Okej ,nu gör jag kycklingen själv utan att ta hjälp av beppe, jag måste ju faktiskt lära mig att göra mat .. och sen är vårat kök så trångt att det är smidigare om bara en lagar mat..
Sen la vi ju ut kycklingen ur frysen igårkväll, så den borde ju ha tinat iaf.

Ska bara till affären och köpa ett äpple och kaffegrädde . Eller äpplet ska jag kanske strunta i , det är nog inte så gott att ha i kycklingen, jag får se vad jag hittar.

Okej , det fick bli ett äpple , det låg där ensamt när jag gick förbi, jag kunde bara inte lämna det ensamt, chansen hade ju varit att en annan hade kommit och köpt det och gjort något så mycket mer spännande med det än stoppade i en äckel kyckling , men chansen fanns också att det skulle hamna i soporna med massa annat päckel , så jag valde att ta äpplets öde till kycklingen .. Vem har sagt att min kyckling kommer bli kass?

Jag går hem med min grädde och äpple och är glad över att göra min första gryta , Indisk gryta för att vara exakt ,
Jag går efter receptet så att inget går fel, jag bryner lök, och sånt.. hackar äppelbitar ...
och så tar jag tag i kycklingklumpen som ligger på bänken och öppnar den ... jag tror ite mina ögon , är detta kyckling !?

shitshitshitshitshitshitshitshitshitshitshitshitshit!

Ja det står kronfågeln på påsen , detta måste vara en kyckling!

VARFÖR SA INGEN TILL MIG, ELLER VARFÖR SKREV INGEN PÅ PAKETET ATT KYCKLINGEN VAR RÅ OCH BLODIG!? Känns som att jag håller i ett dött barn, en människa. 

okej , jag måste fixa det här , beppe måste ju få mat !

Jag sätter på p3 på högsta volym , blundar och tar i den slämmiga nakna döda kycklingen ... Jag försöker skära av lite kött från den, men den är alldeles för bening och det knakar, jag hackar den istället som med en yxa, då skär jag mig i nageln , och det börjar blöda, faaan också! Jag försöker tvätta händerna och sätter på ett bamseplåster, Jag höjer volumen på p3 och bryter istället av två vingar och ben , tårarna rinner och jag bara skakar, herregud! jag pallar inte detta ! I ren panik och stortjutande kastar jag den knappt rörda kycklingen i soporna och springer ut i bara strumor med den till soptunnorna ,

Om det inte vore nog med det träffar jag grannen i trappan ..
Där står jag helt blodig och söndergråten och försöker le och se trevlig ut...
Han stannar upp ock tittar på mig, ger mig shit-vad-har-hänt-ska-jag-ta-hand-om-dig-eller-ska-jag-slänga-idg-i-bilen-och-
dra-till-falbyggden-direkt-?-blicken

Jag struntar i han och springer in i lägenheter utan att ens säga hej , Jävla moderatgubbe som inte fattar hur jobbit det är att göra kyckling ! Nu vet hela timmersdala att jag är kass på att laga döda råa kycklingar, eller kanske att jag sitter hemma och slaktar min beppe..

Men Icke, Beppe är inte hemma och ingen kan nu hjälpa mig, jag ringer gråtande till mamma , men hon sover, pappa kan ingenting om hur man hanterar kycklingar... Mormor fattar ännu mindre.

Här står jag och skakar, jag låter allt ligga och tänker lägga upp en plan.
Jag ska ta en paus, jag behöver andas lite , lugnan ner mig. Herregud! Jag lägger mig ner och försöker läsa lite i da vinci koden .. Jag läser två radera utan att fatta en skit, ne jag är kissenödig, jag måste gå på toa. ne föresten .. fan vad ska jag köpa till beppe i julklapp ? ANNA DU HAR DELAR AV EN DÖD KYCKLING I KÖKET !!! HALLÅ GÖR NÅGOT! !

PLAN A:
Andas,

När jag var liten gick jag i terapi , för att jag inte kunde sova om jag var själv vaken kvar , fråga mig inte varför men jag fick lixom panik och kände mig mest ensam i hela världen när jag skulle sova . Då ialla fall fick jag lära mig att andas i en fyrkant, eller cirkel , eller var det trekant.? ... jag lyssnade iallafall aldrig på vad terapeuten pratade om då. Jag önskar jag hade gjort det nu!

Jag sätter mig ner och försöker komma på ett eget sätt att andas på, för att inte svimma i en akutsituation då man befinner sig i kycklingchok !

Jag tar en alvedon , och sen blundar jag , och tar alla kycklingslamsor jag kan hitta på bänken och slänger alltihop i grytan.. lägger locket på , tar en alvedon till , och går och sätter mig och tittar på tv och försöker äta godis och känna smaken

Beppe får ta hand om resten när han kommer .

Först 10 min senare känner jag att jag har blöta strumpor . och ser att jag satt på plåster på fel finger...

Det var sista gången jag gav mig på att laga mat.

Det känns alltid så fruktansvärt pinsamt , jag lixom står och råskäms över Lichron och sina tillgörelser inför ett öppet hus - som förhoppningsvis ska få massor med ungdomar att välja den här skolan.

Jag vill allra helst bara ställa mig och ropa ut till alla små besökare att vi inte alls har tända ljus på skolan, vi har aldrig röda mattan framme, och om dem på fullaste allvar tror att de kommer få tillverka precis vad dom vill i maskinerna, eller köra roboten hela dagarna så har dom jätte fel.

Varför är det så att :
När man tänker på något riktigt mycket så tänker man typ sönder det , så man inte kommer ihåg ett skit .
Ärligt , Beppe har berättat för mig vad en pulsgivare var för något hur många ggr som helst, för att det var bra att veta ifall Michael(läraren) kanske skulle fråga det i klassen .

Så då har jag gått och lixom vart hur glad som helst att jag vet vad en pulsgivare är.. så tillslut istället för att tänka på vad en pulsgivare verkligen är tänker man mest på själva meningen "Jag vet vad en pulsgivare är" Så då om man skulle få frågan så är man typ supersäker på att man kan det, och märker att så inte var fallet (JÄMT) Efter att man redan öppnat munnen... jag blir verkligen ledsen. 

Fröken: Är det någon som kan en disneyfigur på ett annat språk?
Anna-6-år: JAG VET VAD KALLE ANKA HETER PÅ JAPANSKA!!!!
Fröken: Oj ! Vad spännande. Vad heter han där då?
Anna-6-år: ... eeehh .. det kommer jag inte ihåg

Eller som idag på bussen till Elmia, när busschaffören ropade ut i sina små högtalare att alla måste ha bälte på sig.

Jag: Det är JÄTTE FARLIGT att ha bälte på sig i en buss!
(Andreas och zaj ser förvånade ut )
Jag : För om det skulle hända en ... speciell sorts olycka så är det superfarligt...  det har jag sett på Tv iaf.. 

Det får mig att framstå som ett en nollställd individ...